Den svensk-danska gårdshunden är en ras som kommer från södra delarna av skandinavien, mer specifikt Danmark och södra Sverige. Den har ej varit klassad, eller erkänd som självständig ras särskilt länge (den erkändes av skk 1987) utan den gick tidigare under benämningen skånsk terrier. Andra namn på hunden var skåneterrier eller råtthund, vilket jue syftar på hur hunden brukade användas i Skåne och kringliggande trakter. Den Dansk Svenska gårdshunden används som allroundhund, vilket innebär att den har använts i jakt för att driva många olika typer av vilt, spårning och annat. Hundrasen har ett livligt temperament, och passar därför som vakthund. Främst används den numera dock som sällskaps- och eftersökshund.
Utseende och egenskaper
Den svensk- danska gårshundens egenskaper är mycket trevliga. Skilladen i storlek mellan hanar och honor är rätt markant. Tyngden för hanar ligger på 12-14 kg, medan motsvarande för tikar är 5-7 kg. Pälsen är sträv, kort och mjuk. Vad gäller svansen var denna tidigare oftast kuperad, men olika hundar får olika karaktäristiska medfött: vissa föds med lång svans, medan andra har en naturlig stubbsvans. Mankhöjden för tikar ligger någonstans mellan 31-34 cm, medans motsvarande för hanar ligger på 35-38 cm. Manhöjdens och kroppslängden har ett cirkaförhållande som är 9:10. Öronens typ är rosett- eller vikta framledes.
Historia
Som en av Sverige och Danmarks äkta lantraser har den varit omtalad redan under 1800- talet där det nämndes att den framförallt användes för att bekämpa skadedjur som så kallad ”råttehund”. På 1960- talet hamnade rasen i rampljuset då intresset väcktes bland befolkningen i dessa delar av Sverige och Skåne för bevarandet av hundrasen. 1987 i samband med godkännandet hos svenska och danska kennelklubbarna, genomfördes en mönstring där ett hundratal individer av de ungefär tusen som dök upp godkändes som äkta gårdshundar. Med tanke på antalet livskraftiga individer, kunde konstateras att det fanns tillräckligt stort genetiskt material för att rasen skulle fortleva.
Vid godkännandet placerades rasen av SKK i grupp 2. Placeringen gjordes utifrån antaganden om eventuella släktskap med pinscherraserna och är på sina håll mycket omstridd. Detta beror på att vissa ansåg att gruppen terrierraser, eller gruppen sällskapshundar hade varit mer träffande. Internationellt sett har det under lång tid pågått lobbyarbete för att få hundrasen godkänd hos FCI, och rasen blev också godkänd där 2008 i rasgrupp 2.
Enligt jordbruksverket fanns i Sverige 2014 ungefär 7000 individer registrerade av rasen svensk dansk gårdshund (listad som Dansk/Svensk Gårdshund).